Smärta, medicinering: en bräcklig balans
Smärtan stannar inte kvar. Den kommer i vågor, försvinner och lämnar efter sig en utmattning som är svår att namnge.
Smärtstillande medel gör sitt jobb – ofullkomligt, ärligt talat.
De lindrar utan att sudda ut, de stöter bort utan att verkligen befria.
Ibland dykte ett livfullt minne upp – en klar bild, en välbekant doft – innan det upplöstes i den kemiska disen.
Mellan två tillstånd, mellan två ögonblick.
Varken helt där eller helt någon annanstans.
