DEL 1 — LÄMNADE BAKOM I ÖKNEN

Deras skratt dyker fortfarande upp i mina mardrömmar ibland, skarpt och grymt under ett motordån. Men den där stekheta eftermiddagen för fem år sedan, när en silverfärgad pickup försvann runt en krök i Arizonas öken, var det det högsta ljudet i världen.

”Kyle, sluta!” ropade jag och sprang efter lastbilen. ”Det här är inte roligt!”

Min man satt kvar bakom ratten medan hans bröder, Brad och Chase, lutade sig ut från fönstren med sina telefoner i höjd och spelade in min panik.

”Lycka till, Lena!” ropade Chase. ”Vi ses om trehundra mil!”

Sedan försvann lastbilen.

Jag stod ensam bredvid en nästan övergiven bensinstation och väntade på att de skulle komma tillbaka. Jag fortsatte att intala mig själv att det var ännu ett dumt skämt och att Kyle snart skulle köra tillbaka med det där pojkaktiga leendet som en gång hade fått mig att lita på honom.

Men vägen förblev tom.

Byggnaden hette Cactus Jacks Last Chance Gas. En bleknad skylt varnade för att nästa bensinstation låg 13 kilometer bort. Bortom den enda bensinpumpen och den lilla närbutiken fanns ingenting förutom värme, ökensvår och avlägsna berg.

Sedan kom jag ihåg att min handväska, plånbok och telefon låg inuti lastbilen.

Kyle hade bett mig köpa en energidryck åt honom. Eftersom jag trodde att vi bara skulle vara där i två minuter hade jag lämnat allt bakom mig.

Inne i butiken bad jag expediten att få använda telefonen.

”Mobiltelefonen är där bak”, sa han utan att titta bort från tv:n.