Margareta tog ett djupt andetag.
"Inte."
Innan den första klippningen delade stylisten noggrant upp håret i sektioner så att det kunde föras vidare.
Rummet blev ovanligt tyst.
När saxen gjorde det första snittet kände sig Margaret överraskande rörd.
Tjugofem år.
Den försvann på några sekunder.
Stora flätade bitar knöts noggrant, mättes och förbereddes för leverans.
Med varje snitt kände hon sig lättare.
Inte bara fysiskt.
Känslomässigt.
Efter att ha slutfört makeovern vände stylisten stolen mot spegeln.
Margareta tittade tyst på.
Hon kände knappt igen sig själv.
Hennes nya axellånga frisyr ramade in hennes ansikte vackert.
Hennes leende verkade bredare.
Hennes ögon verkade mer uttrycksfulla.
Åren tycktes gå på ett ögonblick.
När Robert kom in i vardagsrummet några minuter senare stannade han helt upp.
I några sekunder kunde han inte säga någonting.
Till slut log han.
"Du var vacker igår."
Han tog försiktigt hennes hand.
"Och du är vacker idag."
Margareta skrattade genom glädjetårar.
"Jag borde ha lyssnat på dig för flera år sedan."
Robert skakade på huvudet.
"INGA."
