Min svärdotter tittade mig i ögonen och sa: ”Hela min familj kommer och firar jul hos dig. Vi blir bara 25 stycken.” Jag log och svarade: ”Perfekt. Eftersom du bestämde dig för att vara värd för julen här, kommer du att laga mat, städa och ta hand om alla. Jag kommer inte att vara anställd i mitt eget hem.”

DEL 2

Den blå mappen föddes inte ur misstro.

Den föddes ur små detaljer.

Ett kvitto som lämnats vid mikrovågsugnen. Ett samtal som Paola lade på när Elena kom in i rummet. Ett meddelande på Andrés skärm som löd: "Efter den 24:e blir det lättare att övertyga henne."

Övertyga henne.

Det ordet fastnade i Elenas sinne som en tagg.

Andrés hade nämnt ekonomiska problem. Han sa att det var ansträngt, hyran skulle gå upp och att de behövde ta sig samman. Det oroade henne inte.

Det som oroade henne var Paola.

Paola spenderade pengar som om hon redan hade en plan. Hon köpte nya inredningsdetaljer, pratade om att byta möbler, frågade hur mycket det kostade att underhålla ett sådant hus och sa saker som:

—En ensam person behöver inte så mycket utrymme.

Elena började observera.

Hon skrek inte. Hon klagade inte. Hon grät inte.

Han samlade bara ihop papper.

Inuti mappen fanns utskrivna skärmdumpar, e-postmeddelanden som vidarebefordrats av misstag, ett kvitto på en lägenhetsbokning och en offentlig förfrågan från Public Registry of Property.

Ett mejl hade en kopia av Valeria, Paolas syster.

En annan nämnde en fastighetsrådgivare vid namn Mauricio.

Ett av meddelandena innehöll Elenas adress med en fras understruken med gult:

"Möjlig permanent familjeboende efter jul."

Slutgiltig.